Tidningsartiklar.

Aina Karlbom skrev i Hallands Nyheter i augusti 1998:

EN CHANSNING SOM GAV UTDELNING

HALVBLODSUPPFÖDARNA SKAKADE PÅ HUVUDET OCH UNDRADE OM LENA BÖRJESSON VAR RIKTIGT KLOK, SOM BETÄCKTE MARADONNA MED EN LITEN WELSHPONNY. NU HAR LENA EN INTERNATIONELL UNGHÄSTCHAMPION I HAGEN.

Maradonna ( Maraton-Sober ) är Lena Börjessons åtta-åriga halvblodssto. Maradonna har fler avkommor. Alla är halvblod utom sommarens fölunge.

- Jag har ledsnat på att föda upp ridhästar, som inte går att sälja till ett skäligt pris, berättar Lena.

Istället bestämde hon sig för att satsa på en ridponny med goda gångarter. Maradonna betäcktes med welshhingsten Bravo RW 87. För drygt tre månader sedan föddes brunskimmeln May-Be. Det lilla stoet räknas som welsh partbred; det gör alla hästar med minst 25 procent welshblod.

NÄST BÄST

May-Be motsvarade förväntningarna. Lena anmälde fölet till förra helgens internationella welshutställning på Åby, som var öppen även för welsh partbred.

Domarna gillade tydligen May-Be från Skällinge, som först blev internationell unghästchampion och därefter Reserv Best in Show. Det vill säga näst bäst av samtliga utställda welsh partbred trots hård konkurrens från Belgien, Danmark och Finland.

PONNY ELLER HÄST

May-Be är visserligen redan ganska stor men Lena tror inte att hon växer över ponnygränsen, 1,48 över manken.

- I så fall blir det en bra ridhäst.

Om inte, så väntas ridhästen till världen nästa sommar. Maradonna bär på föl efter connemarahingsten Rolls Royce, som är storleken större än Bravo.

Följande artikel skrevs av Birgitta Elmlund och införd i tidningen Ridsport nr 15/1998 under "AVELSFRÅGAN".

INGEN SKA BLI MISSNÖJD!

Namn: Lena Börjesson Bor: Stall Ragnarp, Skällinge öster om Varberg Hästraser och antal hästar: Flest connemaror ( sex stycken - hyrda hingsten Rolls Royce, två avelsston, två 1-års hingstar och ett föl ) , en 1-årig welshhingst av egen uppfödning och en welsh partbred u eget halvblodssto som dessutom har ytterligare två avkommor på gården.

Varför valde du att avla på just connemara?

Connemara är rasen som jag kommer att satsa på i framtiden och anledningen är att dom är så kompletta. De har allt jag tycker om hos en häst. Utstrålning och arbetsvilja samtidigt som de är positiva och lagom stora för mig. Dessutom har de ett fantastiskt temperament - det är bekvämt att hantera dem eftersom det är så enkelt.

Hur har du löst uppstallningen:

Efter avvänjningen står fölen på stall i boxar om två och två den första vintern. Under den tiden hanteras de mycket. De blir borstade, avsköljda när de kommer in smutsiga och vänjer sig vid täcke när det finns behov av det. På det sättet har man en bra grund eftersom man vant dem vid mycket av det som sker i deras vuxna liv. Mina föl går dessutom aldrig lösa utan får grimma på sig från första början. Det är mycket väsentligt tycker jag och förenklar den fortsatta hanteringen i allra högsta grad.

Foderstat för var och en

- Andra vintern kommer de in på lösdrift och eftersom jag redan lagt grunden när det gäller hanteringen kan de få gå lite "vilda " då. Det enda jag gör är att jag binder upp dem när de får kraftfoder och borstar av dem. Jag räknar för övrigt foderstat på varje enskild häst, vilket jag tror är mycket viktigt vid all uppfödning.

- Det året de blir tre kommer de in i stallet igen för att börja fostras för inridning och ev visning beroende på vad man tänkt göra med dem.

Tar du hjälp av någon för träning,visning, och utbildning av dina hästar?

- Det sköter jag själv, jag gör allt själv - från betäckningen, eftersom jag har hingst på platsen, till att jag själv rider in och visar mina hästar. Dessutom tar jag emot många andra hästar för inridning och visning för utställning, premiering och kvalitetsbedömning. Det är ett måste med tanke på ekonomin.

Vad är det mest väsentliga för dig vid hingstval?

- Prestation och då tänker jag inte bara på tävlingsplaceringar utan på hingstens egenskaper. Det ska gå att använda hästen och idealet är en kombination av rastyp och prestation. Det känner jag att jag har hittat i Rolls Royce och ett av mina avelsston vars mor är helsyster med Nice-n-Easy som lämnat så många goda tävlingsponnyer. Det avelsstoet heter Moonlight och har fått 9p för rastyp. Jag köpte henne osedd på telefon för språngavgiften för att rädda henne från slakt och det var då jag bekantade mig med connemarorna. Det är fyra år sedan. Moonlight har bl.a blivit mor till Royce Racing som blev unghästchampion i Våxtorp nyligen.

Anser du att dagens språngavgifter är rimliga?

-Nja, det tycker jag väl egentligen. Som hingsthållare är det mycket jobb till liten timpeng men samtidigt tycker jag att man som stoägare ska ha råd att betäcka tre-fyra ston. Egentligen skulle jag föredra att språngavgiften varierade beroende på hingstens kvalite´men tyvärr är det för många stoägare som låter priset påverka för att jag egentligen tror att det skulle fungera i praktiken.

Är det rätt hingstar inom din ras som används mest?

- Ja det tycker jag. Tittar man på statistiken från förra året hade fem hingstar mer än tio ston och av dem stod fyra här i Halland. Då är Halland ett litet connemaralän. De fyra är tämligen goda prestationsindivider och det tycker jag är en indikation på att man ändå väljer hingst. Själv har jag fått ston från t ex Örebro, Eksjö, Värnamo och Helsingborg.

Är det rätt ston som används i avel inom din ras?

- Jag vet inte alla som betäcks men jag är i alla fall mycket nöjd med de tolv ston som kommit hittills i år. Framför allt har stoägarna ansett att de vill få en häst som går att använda och dessutom tycker jag att de försökt välja hingst till det sto de har för att de ska passa tillsammans. Rätt hingst till rätt sto tycker jag är roligt! Mitt motto är att ingen ska åka härifrån och vara missnöjd. Därför är det roligt när stoägare frågar om hingstval även om de vill att jag ska låta bli att ta med den egna hingsten i beräkningen. Jag är hellre lycklig än rik!

Har du någon åsikt om dagens premierings- och bedömningssystem?

- Jag är inte alltid förtjust i dagens bedömningar men å andra sidan måste vi ha någon form av premieringssystem - det är svårt att tycka något! Jag värdesätter en avelsvärdering mer än en utställning vilken jag tycker är mer en skönhetstävling. På en utställning avgör hästens kondition i högre grad än på en avelsvärdering där man ser till hästens avelsegenskaper före hull och det tycker jag är det mest väsentliga. Det jag skulle vilja ha fram mer i avelsvärderingssammanhang är hästens temperament. Då tror jag att man automatiskt skulle få bättre hanterade hästar vilket i förlängningen är till gagn för alla. Folk skulle säkert bemöda sig mer om det fanns möjlighet att plocka poäng på detta.

Jag har en tavla i mitt stall och innebörden av den skulle jag gärna vilja förmedla. "Till mästerskap gives blott en bana, ren som solens väg uti det blå, Att syfta uppåt och det hösta ana, men aldrig tro sig mästare ändå." Det är ord från Ehrengranat, Flyinges chef 1814-37, som jag tycker täcker in så många saker!