ROLIGA SIDAN FÖR FOLK MED HUMOR!
På den här sidan finns det bara skojsaker att läsa om, men det är väl viktigt att ha roligt också?
Bissans "dressyrprogram" för äldre och yngre blåbär LB:B
Alla har vi väl någon gång drömt om att tävla, men kanske känt att vi inte riktigt räcker till eller har mod och kunskap för det.Det är glädjande för mig att kunna presentera ett dressyrprogram som alla kan rida.
Programmet rids utan halvhalter, över tygeln och med smackningar vid behov.Medtag gärna karta och kompass och göm dig under bylsiga kläder och boerihjälm.
A Inridning i serpentiner på meddellinjen
X 1:a försöket till halt. 2:a försöket, jogga lätt på stället. "God dag". Kom fram i trav, vid C gena till höger.
M-K Snett igenom i mellantrav med galoppinslag i minst vart tredje steg. OBS! Över tygeln!!
A På äggformen. Dubbla spår.
F-H Snett igenom i vinglig slängtrav. ( Obligatoriskt är att tappa sadelkontakt och stigbyglar ).
C Elipsformad volt. Lätta på ytterskänkeln så att bogen åker ut. Vid....
R......gärna senare,vänd till höger. Halt helst före nästa långsida.
X Framdelsvändning med skruv och schwungfull bakåtbjudning. Åk iväg i trav, vid B åt vänster.
E Ramla in vid E. Vid X, stå still om du kan. Efter några steg skritt, framdelsvändning centrerad mitt under hästen. Försök hålla dig inom 5m radie. Kom fram i trav.
C Sakta av till skritt och kasta tyglarna snabbt, om du vågar.
M Parvla dig in på diagonalen. Snett igenom med serpentinbågar och blandade gångarter.
K Ta tyglarna så snabbt att hästen förlorar ev. fart och form eller börjar takta.
A Fyrfota galopp på dubbla spår.
B Volt. Försök hålla dig inom ridhuset.
H Gena till nästa hörn. Försök hitta diagonalspåret. Snett igenom i sken.
A Försök stanna. Ta gärna en rökpaus. Klappa och uppmuntra hästen. Leta reda på stigbyglarna du tappade i första traven. Såga hästen bakåt, gärna in mot ridhusmitten, givetvis över eller under tygeln. Trav...
...galoppfattningen mellan E och S.
E Volt. Ställ hästen utåt i volten. Minst fyra avbrott. Far förbi läktaren. Vinka åt kamraterna. Om hästen är trött, låna ett spö.
M-K Snett igenom i korsgalopp med byte och avbrott före nästa långsida. Trava.
A Vänd snett upp vid sidan om meddellinjen. Vid G påbörjas avsaktningen. Stanna helst före C, rätta till sitsen och vinka till domaren.
Lycka till !!!!!!!!!!!!
How to have a horse without a divorce.
Avtal
Undertecknad..................................................,fullt frisk och vid sina sinnens fulla bruk, lovar att...............
Tillhandahålla lämpliga utrymmen för häst(-ar), även om det kan komma att gå ut över den egna boendekomforten.
Bistå ekonomiskt, vid behov lämna lån etc.
Byta en liten energisnål bil till en V6,V8 eller annat lämpligt dragfordon för hästtransporter.
Acceptera att måltiderna serveras efter det att hästarna fått sitt, och när köksutensilierna inte är upptagna som fodermått eller för kokning av linfrö etc.
Blunda för hårstrån på diverse kläder ( resultat av vojlocktvätt i maskinen ).
Stå ut med att klippa gräset trots att hästen har demolerat trädgården.
Verktygslådan kan användas för ryktsaker och uthusen till foderkammare.
Betala veterinären före husläkaren.
Ta väl hand om hovslagare, hökörande grannar och andra VIP-personer när "chefen" inte har tid.
Försaka TV-nyheterna till förmån för t.ex "Black Beauty".
Betala skyhöga telefonräkningar.
I tysthet genomlida allt hästprat, hästfolk och möten, både i och utanför hemmet.
Inte bry sig om lite hö eller halm i sängen.
Vara kapabel att fodra och mocka i hästägarens frånvaro.
På tävlings/utställningsdagens morgon villigt och utan kommentarer utföra givna uppdrag, särskilt vid lastning av häst(-ar)
På tävlingarna/utställningarna:
a) Fixa vatten och uppstallning under alla förhållanden.
b) Underhålla alla inte hästintresserade barn.
c) Betala nödvändiga sidoaktiviteter för dessa.
d) Följa med på alla toalettbesök, nödvändiga som inbillade.
e) Fixa fika.
f) Kritisera domaren.
g) Förbli nykter
17. Tappet uthärda kritiken om mitt bristande engagemang, trots att ovannämnda avtal följts till punkt och pricka.
Detta avtal upprättas lämpligen i två ex och signeras före giftemål
Följande kåseri är taget ur welshårsboken 1999.
Detta kåseri skrevs när författaren under sex långa månader lämnades att ta hand om sitt hjärtas dams hästar medan hon förhöll sig på ort utanför riket. I stallmiljön, med allt vad det innebär, invigdes han så småningom i hästfolkets my(s)tiska liv.
Hästfolket
Under vintern1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinande ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.
Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke.Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.
Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.
En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka utvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emmellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.
Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.
Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bok av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.
Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.
Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar. Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och ned sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt. Vår värld vore fattigare utan dom.
Erik Granström
Nästa roliga artikel skrevs efter att jag visat min kompis`Dartmoorhingst på kvalitetsbedömning.
En solig söndag i Jönköping - eller så kan det trots allt gå.
Jag heter Pegasus och nu ska jag berätta om min lilla utflykt till kvalitetsbedömningen i Jönköping i höstas. Efter ett antal sessioner hos min ryttare, den lilla ettriga människan, bar det så av. Ja, det var alltså jag och mitt följe bestående av matte och husse, den lilla ettriga människan, hennes ständiga vapendragare och min kompis Martin.Jag började med att överträffa mig själv i transporten genom att inte slå ens en liten, liten kullerbytta och bara banka 127 gånger i väggen.
Först ut på plan var som brukligt är tydligen Vet. 1. Säkert en trevlig människa om han bara hade kunnat hålla fingrarna i styr. Han kunde väl ha sett att de var äkta utan att klämma så sanslöst!
Så var det då Vet. 2. Där skulle vi böja och springa, böja coh springa och vi böjde och sprang och böjde och sprang efter konstens alla regler. Det var emellertid under dessa gymnastiska övningar som jag fick syn på CLINTON- en ytterst liten men dock rival. Han var ca 80cm hög men mopsade sig som om han varit minst 170. Jag bönade och bad om 20 sekunder i enrum med den lille skiten men det gick dom inte med på. ALLA inklusive husse och matte-jag förlåter dom aldrig- tyckte han var söt. Söt-en karl ska väl inte vara söt! Nog om detta för stunden.
Vidare till exteriörbedömningen. Vid det här laget hade jag börjat tröttna på den ettriga lilla människan, men man kan väl behärska sig! Den gode Morgan Johnson hade inget direkt att invända mot undertecknads exteriör ( och vem har väl det ) och den stationen var sålunda snabbt avklarad.
Nu till det bästa av allt - löshoppningen. Vi kliver in i ett stort trevligt ridhus ( jag gillar ridhus ) och under över alla under - den ettriga lilla människan SLÄPPER mig! Wow alltså - Milton ta dej i brasan, here I come. Innan någon hann blinka hade jag klippt hindren både framlänges och baklänges. Vilken känsla! Av någon anledning fann publik, domare m.fl mina spontana glädjeyttringar ytterst underhållande. Nöjda och glada ångade vi så vidare till gångartsprovet.
Jag är själv väldigt stolt över mina gångarter och efter viss finslipning hos den ettriga lilla människan blev resultatet i mina ögon väl godkänt.
Det var ett mycket nöjt följe som lastade undertecknad på transporten efter att ha tryckt i mig så många morötter att hade jag kunnat spy skulle jag gjort det.
Den kvällen drog jag halmen över mina trötta muskler och drömde ljuva drömmar om 20 sek med Clinton bakom stallet i Jönköping
Eder tillgivne Pegasus
Samma kompis ( Elisabeth Nicholson ) skrev efter att jag visat hennes treåriga Dartmoorhingst på ponnyhingstpremieringen 1999:
Hur man charmar en hingstpremieringsnämnd eller- så kan det gå en gång till!
Efter oändligt putsande och borstande lastades jag så - hal som en ål - på transporten för färd mot Grevagården. Nu eller aldrig...Innan vi rullade iväg mot ett okänt öde gnäggade jag farväl till min älskade lilla Eliza och fick som svar att han med hornen skulle ta mej om jag kom hem med mindre än 40 poäng. Sen blev det storebrors tur att få önska mej lycka till men han sa bara - jag ska mörda dej. Det säjer han alltid när han ser mej. Jag förstår inte varför han måste hetsa upp sej så väldigt, det kan inte vara bra.
Eftersom jag är en lugn och sansad individ sparkade jag inte 127 gånger i väggen som vissa andra enligt egen utsago hade gjort utan jag filosoferade bara lite för mej själv i min ensamhet. Bror min hade redan på ett tidigt stadium varnat mej för den ettriga lilla människan och sagt att henne skulle man hålla kort. Så när jag insåg att hon var med på resan tänkte jag att det här kan bli intressant.
Så var vi då äntligen framme. Jag lastades ur - hal som en ål - och installerades i en box i ett stall fullt av tykna hingstpersoner. Eftersom jag aldrig tidigare i mitt treåriga liv egentligen hetsat upp mej tog jag tillfället i akt att ta igen allt jag missat och mopsade följaktligen upp mej lite. Alla andra gjorde ju det så varför inte? Jag kom emellertid snart på att det där med att hålla den ettriga lilla människan kort, det kunde jag glömma. Jag tror faktiskt att han drev med mej, bror min.
Ett antal timmar senare var det så dags för DOMEN. Skulle han med hornen ta mej? Till allas vår stora glädje kunde han ägna sej åt mera brådskande fall. Efter rosett (som jag inte alls ville ha på mej - en riktig karl har väl inte rosett?) och buckla från SDS lastades jag åter - hal som en ål - på transporten för hemfärd.
Det blev en lång dag men väl värt besväret och när matte och husse hade nattat mej och jag hade berättat för de andra hästarna i stallet att de minsann tittade på en som får behålla kronjuvelerna drog jag halmen över mej och somnade sött. Matte slocknade tydligen också till slut med hjälp av lika delar vermouth och adrenalin och sov gott hela natten med ett leende på läpparna.
Eder nygodkände Robin Hood